Det vita lockar i vårljuset!

Det är något visst när känslan av vår infinner sig. Det är inte nödvändigtvis så att det är speciellt varmt, eller ens speciellt soligt. Nej, snarare är det något i luften. Man kommer ut, drar ett djupt andetag och känner att - jo, visst är det lite vår i luften?! Det är en härlig känsla efter en lång, mörk och kall vinter!

Våren är nog min bästa årstid. Allt vaknar till livs, även jag. Känslan av att ha allt det härliga framför sig. Känslan av den där vårpromenaden när man för första gången kan sätta sig någonstans i solen och ta av sig jackan en liten stund.

I och med våren, väcks i mig också en dragning mot det ljusa och vita. Kunde inte hålla mig och målade om den gamla, mörka byrån. Tyckte den blev mycket bättre som vit!

Måste också visa min lilla söta brödkorg som jag köpte på tradera för en 10a! Även den fick bli vitmålad!!

Idag är jag hemma med min lilla prickekorv Vincent som har vattenkoppor. Det blir lite mys, bokläsning och filmtittning: Kanske lite tvätt och stryk för mig....  Och förhoppningsvis en liten vårpromenad!

Ha en skön dag!

Twinkle twinkle little star...

Alltså, jag säger bara det, vilken gullunge jag har!! :-)

Häromdagen satt Elliot och Vincent och tittade på klipp på Youtube. De brukar gilla att titta på t ex "Bamse" eller olika musikklipp. Den här dagen hade Niklas hittat en liten film med en uggla och en stjärna, allt ackompagnerat av "Twinkle twinkle little star". För att göra historien kort: Ugglan flyger upp till stjärnan och de blir vänner. Vid gryningen måste han flyga hem igen och han tittar upp mot stjärnan som ju bleknar i gryningsljuset. Elliot blev så otröstligt ledsen!! Oavsett vad vi sa, att ugglan kunde flyga upp igen nästa natt så kunde han inte sluta, lilla plutten! Han hade lite svårt att förklara varför han blev så ledsen men han grät säkert i en kvart, stackaren! Antar att han har det efter sin mamma, som ju också gråter rätt ofta.... ;-) Ibland till och med till Bolibompa... (Vaddå?! Har ni sett "Adjö, herr Muffin"???) 

Nu var det ju inget kul att Elliotisen blev ledsen men jag hoppas lite att det tyder på att han kommer att utveckla en god empati...! ;-)

För den nyfikne, här kommer länken:
http://www.youtube.com/watch?v=yCjJyiqpAuU

Våren är på väg! :-)

Jo, jag tror faktiskt det är sant - våren är på väg!! Och den är sååå efterlängtad! Idag sa termometern 7 plusgrader och solen lyste! Så vi passade på att göra en liten lördagsutflykt till Vellingeblomman. Barnen var nöjda med att få klappa lamm, titta på kaniner och marsvin och givetvis att ta en god fika! Natalie var nöjd med några påskliljor och lite fröer, jord och annat. Imorgon ska vi plantera lite tomatfröer och hoppas att vi så småningom får lite goda, små tomater att mumsa på!

Vincent var dock lite besviken - "jag vill titta på tomtarna" (för er som inte känner till Vellingeblomman så har de en stor tomteutställning och MASSOR av tomtar när det är den tiden på året). Jag försökte förklara för min lille plutt att det inte finns några tomtar nu utan bara kycklingar och påsksaker. "Men jag VILL titta på tomtarna" envisades han och efter en stund när han förstod att det inte blev några tomtar sa han med något trumpen röst - " Det här är inte Vellingeblomman!!". :-)

Nu hoppas vi på sol och vårkänsla imorgon också så att man kan njuta av hela helgen och få lite kraft inför veckan som kommer. Den blir i och för sig rolig - jag inleder med två dagar med bild  - så kul det ska bli! Det får mig att tänka tillbaka till när jag läste bild i Växjö vilket var toppen!

Nej, nu ska jag ta ett litet glas rött till innan sängen och boken kallar (läser just nu "Dödergök" som är ganska så spännande). Ha en härlig lördagkväll!
kram

Alltså.... jag säger bara - Försäkringskassan!!!

Jag är arg! Skitarg! Efter att ha hamat i en telefonkö på över 400 personer före kommer man fram och får prata med en sur, fyrkantig och oförstående människa!
Läget är så här - för ett tag sen fick jag ett färgglatt och käckt brev från FK angående jämställdhetsbonus. Toppen, tänkte jag! Vi tillhör de, någotsånär, jämställda par där både pappa och mamma tar ut föräldraledighet och nu ska vi till och med bli belönade för detta! Nice! Anyway, la det fina kuvertet på skrivbordet i väntan på tid att söka upp lönebesked som skulle bifogas. Sen, mitt i alla sjukdomar i familjen, blev det där kuvertet lite bortglömt och när jag hittade det idag, upptäckte jag att, ve och fasa, sista dagen var igår! Jaja, tänkte jag, så mycket kan väl inte en dag betyda. Jag ringer helt enkelt dig och förklarar och lägger det på lådan bums. Men icke sa nicke!! Den gubben gick inte! Det var inte ens så att människan hade vett att säga att "det är ju jättetråkigt". Nejdå! "Du kan ju skicka in blanketten. Men ni får inget. Det är för sent". Vi klarar oss säkert utan dessa pengar, men det är principen!

Jag brukar faktiskt anstränga mig för att göra saker i tid och avskyr att vara sent ute och man kan tycka att när det gäller en dag (inte en månad eller en vecka) skulle man kunna vara liiiite flexibel, men det är väl inte FKs grej... Överhuvudtaget har jag inte mycket till övers för denna försäkringskassa som sitter och dömer ut läkarintyg efter läkarintyg för sjuka människor som de aldrig ens träffat! De kräver att folk lämnar saker i absolut tid, men själv kan de slira på dagarna. Inte får man någon ersättning de gånger de dragit ut på tiden med ersättningar.

Så, dagens fiende i Nats värld - Försäkringskassan!! Grrrrr!

Back on track! Finally!!

                                         

Ja, äntligen har jag tagit mig samman igen! Det jag pratar om är givetvis min kosthållning. Allt gick ju så bra innan, men sen kom december och halsflussen avlöstes av förkylning, som avlöstes av kräksjuka som avlöstes av förkylning igen... vilket ledde till att träningen kom av sig.... Ovanpå detta var det ju tid för mig att börja äta vanlig mat 2 ggr/dag just kring jul... inte den bästa tiden för mig som förknippar jul med att äta. Vad hände? Givetvis spårade jag ur! Från att skött mig till punkt och pricka gick jag till att stoppa i mig mer eller mindre allt jag kom över... suck! Men efter helgerna tog jag mig samman och bokade en uppföljningstid med min hälsocoach. Kan ju erkänna att jag var 10 gånger mer nervös för mötet med honom än jag var för tentan jag gjorde dagen innan! ;-)
Det gick i alla fall över förväntan, +2kg för allt det jag gjort får nog räknas som godkänt (har ju ändå gått från 800kalorier om dagen bestående av enbart ersättningsproduker till att äta 2 vanliga mål om dagen). Så nu har jag fått motivationen tillbaka och kör på igen, det känns jättebra!!!
Min största utmaning blir att lära mig "lagom"... jag är mer "allt eller inget" vilket är svårt i längden! Men det känns bra att ha motivationsstöd från de goa människorna på Itrim. Skulle jag hålla på att halka dit igen kommer jag definitivt inte att hålla mig därifrån utan rusa dig och prata istället! :-)

Nu är det dags att ta tag i dagens pluggande, och lite senare blir det en träningsrunda!
Ha en toppendag!

Dagens, månadens, årets? irritationsmoment!!!

Jag blir tokig, absolut vansinnig!!! Inte bara idag, utan år efter år fortsätter dessa enträgna, envisa och besvärliga människor sin mission! Tänk att en enda gång få lov att gå och shoppa ifred!! Fridstörarna jag pratar om är givetvis dessa hopplöst envisa försäljare som är utplacerade på diverse strategiska platser på våra köpcenter! Vanligast är de som vill pracka på dig ett nytt telefonabonnemang, eller i alla fall övertyga dig om att just deras bolag är absolut bäst, billigast och mest fantastiskt! Det kan ibland också vara överjobbiga typer som vill sälja någon form av skönhetsprodukter (av någon outgrundlig anledning talar dessa nästan alltid engelska...). Eller varför inte dessa fantastiska människor som, när man i full fräs, efter att ha fredagshandlat och klockan är 17.30 tycker att det är en ypperlig tid att diskutera byte av elbolag..... Jag blir så trött!!

En gång i tiden (under en förvisso mycket kort period) jobbade jag extra som telefonförsäljare och det var minsann ingen dans på rosor - aldrig har jag blivit så kränkt och utskälld och kallad alla möjliga fula saker, så jag brukar aldrig vara otrevlig mot vare sig säljare i telefon eller på andra ställen, men jag ger mig inte in i diskussion med dem. Jag skulle faktiskt uppskatta om jag kunde få ta mig in till Coop Forum (vilket jag gör åtskilliga ggr per vecka) en enda gång utan att bli påhoppad med "Heeeej!" eller "Vad vet du om Telenor?!!

Jag kan samtidigt känna medlidande för dessa stackare som har ett sådant jobb, de måste ju också fatta att nästan ingen vill diskutera elbolag en fredag vid halv 6... Och att alla människor inte jämt och ständigt vill byta telefonbolag. Om jag vill byta något eller köpa något så kan jag själv söka upp en säljare eller en affär! Tack så mycket!!

Nu har jag ventilerat så nu kan jag hålla fredag! :-)
Ha en trevlig kväll alla!!

Hur gick det här till??? Datanörd??

Häromdagen satt jag och funderade över mitt användande av datorer och internet. Förstår inte riktigt när det hände och hur det gick till, men jag tror bestämt att jag blivit något av en datanörd!! Ja, inte så att jag blivit väldigt skicklig på att programmera eller att fixa datorer som inte funkar (ehhh, nej!!), men jag använder datorn extremt mycket, till alla möjliga saker. Man kan undra hur jag klarade mig innan... ;-)
Jag mailar såklart, söker info om allt mellan himmel och jord ... Jag kollar öppettider och tittar var jag kan hitta saker. Jag kollar telefonnummer, menyer på sushirestaurangen, söker semesterboende och testfakta om bilbarnstolar. Jag beställer frisörtid, betalar räkningar, lyssnar på musik, tittar på program jag missat på tv och beställer nya recept på medicin. Jag lämnar studieförsäkran till csn och anmäler vab. Jag köper böcker, kläder och annat. Och jag sköter mer eller mindre allt som har med studierna att göra på datorn - diskuterar med mina medstudenter, lämnar in arbeten, läser andras arbeten, tittar på schema, får info om ändrade tider.... Givetvis använder jag också Facebook (fast det visste du ju redan! ;-) ) i tid och otid, för att hålla mig uppdaterad med vad folk gör, spela spel, hitta gamla vänner och så vidare.
Det som är mest intressant med detta är hur jag (och andra i min generation) har gått från att inte ha någon dator, till att sköta så många olika saker via datorn. Om man tänker på Elliot och Vincent, så kommer de antagligen inte ens att reflektera över detta, då datoranvändandet kommer att vara en naturlig del av deras uppväxt. Redan nu har Elliot förstått tjusningen i att man på datorn kan se favoritprogrammen på Bolibompasidan och att man kan spela spel på datorn. Han är också förvånansvärt skicklig på att hantera sin pappas iphone!

Visst kan man tycka att man ibland har skärmen uppe lite väl mycket och att det är viktigt att även göra annat, men visst är datorn ett praktiskt och användbart redskap både för studier och arbete som för nöje!?

/datanörden :-)