"Stan" vs "Landet" och andra funderingar

Det är lite lustigt när man tänker på det. Vi har bott här i Kristineberg i lite mer än 5 år nu och det tillhör ju faktiskt Malmö, ändå känner man sig lite som en lantis när man är "inne i stan" nuförtiden... Oftast brukar jag känna, efter några timmar att "nä, nu är det stökigt och stimmigt, nu åker vi hem". Fast ibland känner man av den charm som "stan" ändå har. Man kan bli lite sugen på att bara hoppa upp på cykeln och trampa iväg till någon uteservering och ta en öl i kvällssolen... Eller så kan man sakna alla de härliga parkerna som jag alltid varit så förtjust i och där mycket tid tillbringats.

Sen ser man alltid lite kul saker när man är "på stan". Idag har jag varit en snabb tur ner till högskolan för att lämna mitt vft-omdöme. Stod och väntade vid ett rödljus när en ung man, i säg 25-års åldern, kommer spatserande helt utan skor, över en av M-ös mest trafikerade gator. Inte hade han några skor med sig heller. Alltså, barfota är nice, men inne i stan ligger allt som oftast glasbitar och annat skräp... men han hade kanske stenkoll, vad vet jag!? Såg också en charmerande kombo med kavaj och chinos + skateboard. :-) Häromdagen när jag kom körande släppte jag över en helgrön Hulken och en Spindelmannen i full mundering!

Något jag reagerar för varje gång jag är inne i Malmö är hur enormt snygga, välfriserade, välklädda osv alla småbarnsmammor är där de knallar fram på höga klackar och puffar någon käck vagn framför sig. Att de orkar! Vid närmare eftertanke är det kanske tur att jag inte bor kvar i stan, hur skulle jag klara att stå mig i den konkurrensen?!

Missförstå mig inte, jag gillar verkligen stan och vid 20-års ålder skulle jag inte för mitt liv kunnat tänka mig att bo någon annanstans, men där jag befinner mig nu i livet, är tillvaron här "på landet" faktiskt att föredra, tycker jag!