Visst är det trist att stå i kö?! Jag tror aldrig jag träffat någon som inte tycker att det är skittråkigt att stå i kö. Men vi hanterar det där tråkiga på olika sätt...
Idag har jag ägnat mig åt ett flertal observationer vad gäller just köande (ja, det var ju inte huvudsyftet med dagen, men ändå...). Har tillbringat dagen på Tosselilla med N, E & V. Där var massor av folk med alla möjliga kulturella bakgrunder. Det är intressant att se hur olika vi hanterar det här med köer. Oavsett om det handlar om kö för att komma in, kö till toaletten eller kö till kaffet. Som diciplinerad svensk ställer man sig längst bak och förväntar sig att andra gör likadant. Men se det gör de inte alltid! På något underligt vis upptäcker man att man liksom fastnar på samma ställe, trots att många släpps in. Inget händer, man står och stampar! Kön blir liksom bredare och bredare där fram... Har läst flera intressanta och underhållande reflektioner och kåserier om detta i Herman Lindqvists böcker, läs dem gärna, de är riktigt roliga! Även andra spännande kulturella skillnader som han upplevt under sin tid som utrikeskorrespondent behandlas på ett riktigt kul sätt. Det är lite intressant när man tänker på hur de flesta svenskar beter när det gäller att stå i kö eller vänta på sin tur. Föreställ dig att ett gäng människor står och väntar på att toaletten ska bli ledig. Även om de inte står i någon direkt kö, har de flesta stenkoll på vems tur det är och brukar rycka in om någon dristar sig till att träna sig före.
Jag tänker här och nu inte säga att det ena eller andra sättet är mer eller mindre rätt, bara konstatera att när de två olika sätten att köa möts uppstår en krock! Och man kan lätt säga att irritationen vaknar när man står med ett toalettnödigt barn och blir omsprungen av inte bara en, utan flera andra! Kalla det kulturkrock eller vad ni vill! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar