Back on track! Finally!!

                                         

Ja, äntligen har jag tagit mig samman igen! Det jag pratar om är givetvis min kosthållning. Allt gick ju så bra innan, men sen kom december och halsflussen avlöstes av förkylning, som avlöstes av kräksjuka som avlöstes av förkylning igen... vilket ledde till att träningen kom av sig.... Ovanpå detta var det ju tid för mig att börja äta vanlig mat 2 ggr/dag just kring jul... inte den bästa tiden för mig som förknippar jul med att äta. Vad hände? Givetvis spårade jag ur! Från att skött mig till punkt och pricka gick jag till att stoppa i mig mer eller mindre allt jag kom över... suck! Men efter helgerna tog jag mig samman och bokade en uppföljningstid med min hälsocoach. Kan ju erkänna att jag var 10 gånger mer nervös för mötet med honom än jag var för tentan jag gjorde dagen innan! ;-)
Det gick i alla fall över förväntan, +2kg för allt det jag gjort får nog räknas som godkänt (har ju ändå gått från 800kalorier om dagen bestående av enbart ersättningsproduker till att äta 2 vanliga mål om dagen). Så nu har jag fått motivationen tillbaka och kör på igen, det känns jättebra!!!
Min största utmaning blir att lära mig "lagom"... jag är mer "allt eller inget" vilket är svårt i längden! Men det känns bra att ha motivationsstöd från de goa människorna på Itrim. Skulle jag hålla på att halka dit igen kommer jag definitivt inte att hålla mig därifrån utan rusa dig och prata istället! :-)

Nu är det dags att ta tag i dagens pluggande, och lite senare blir det en träningsrunda!
Ha en toppendag!

Dagens, månadens, årets? irritationsmoment!!!

Jag blir tokig, absolut vansinnig!!! Inte bara idag, utan år efter år fortsätter dessa enträgna, envisa och besvärliga människor sin mission! Tänk att en enda gång få lov att gå och shoppa ifred!! Fridstörarna jag pratar om är givetvis dessa hopplöst envisa försäljare som är utplacerade på diverse strategiska platser på våra köpcenter! Vanligast är de som vill pracka på dig ett nytt telefonabonnemang, eller i alla fall övertyga dig om att just deras bolag är absolut bäst, billigast och mest fantastiskt! Det kan ibland också vara överjobbiga typer som vill sälja någon form av skönhetsprodukter (av någon outgrundlig anledning talar dessa nästan alltid engelska...). Eller varför inte dessa fantastiska människor som, när man i full fräs, efter att ha fredagshandlat och klockan är 17.30 tycker att det är en ypperlig tid att diskutera byte av elbolag..... Jag blir så trött!!

En gång i tiden (under en förvisso mycket kort period) jobbade jag extra som telefonförsäljare och det var minsann ingen dans på rosor - aldrig har jag blivit så kränkt och utskälld och kallad alla möjliga fula saker, så jag brukar aldrig vara otrevlig mot vare sig säljare i telefon eller på andra ställen, men jag ger mig inte in i diskussion med dem. Jag skulle faktiskt uppskatta om jag kunde få ta mig in till Coop Forum (vilket jag gör åtskilliga ggr per vecka) en enda gång utan att bli påhoppad med "Heeeej!" eller "Vad vet du om Telenor?!!

Jag kan samtidigt känna medlidande för dessa stackare som har ett sådant jobb, de måste ju också fatta att nästan ingen vill diskutera elbolag en fredag vid halv 6... Och att alla människor inte jämt och ständigt vill byta telefonbolag. Om jag vill byta något eller köpa något så kan jag själv söka upp en säljare eller en affär! Tack så mycket!!

Nu har jag ventilerat så nu kan jag hålla fredag! :-)
Ha en trevlig kväll alla!!

Hur gick det här till??? Datanörd??

Häromdagen satt jag och funderade över mitt användande av datorer och internet. Förstår inte riktigt när det hände och hur det gick till, men jag tror bestämt att jag blivit något av en datanörd!! Ja, inte så att jag blivit väldigt skicklig på att programmera eller att fixa datorer som inte funkar (ehhh, nej!!), men jag använder datorn extremt mycket, till alla möjliga saker. Man kan undra hur jag klarade mig innan... ;-)
Jag mailar såklart, söker info om allt mellan himmel och jord ... Jag kollar öppettider och tittar var jag kan hitta saker. Jag kollar telefonnummer, menyer på sushirestaurangen, söker semesterboende och testfakta om bilbarnstolar. Jag beställer frisörtid, betalar räkningar, lyssnar på musik, tittar på program jag missat på tv och beställer nya recept på medicin. Jag lämnar studieförsäkran till csn och anmäler vab. Jag köper böcker, kläder och annat. Och jag sköter mer eller mindre allt som har med studierna att göra på datorn - diskuterar med mina medstudenter, lämnar in arbeten, läser andras arbeten, tittar på schema, får info om ändrade tider.... Givetvis använder jag också Facebook (fast det visste du ju redan! ;-) ) i tid och otid, för att hålla mig uppdaterad med vad folk gör, spela spel, hitta gamla vänner och så vidare.
Det som är mest intressant med detta är hur jag (och andra i min generation) har gått från att inte ha någon dator, till att sköta så många olika saker via datorn. Om man tänker på Elliot och Vincent, så kommer de antagligen inte ens att reflektera över detta, då datoranvändandet kommer att vara en naturlig del av deras uppväxt. Redan nu har Elliot förstått tjusningen i att man på datorn kan se favoritprogrammen på Bolibompasidan och att man kan spela spel på datorn. Han är också förvånansvärt skicklig på att hantera sin pappas iphone!

Visst kan man tycka att man ibland har skärmen uppe lite väl mycket och att det är viktigt att även göra annat, men visst är datorn ett praktiskt och användbart redskap både för studier och arbete som för nöje!?

/datanörden :-)

Ytterligare ett år börjar lida mot sitt slut.

Då var det dax att knyta ihop ytterligare ett år. Det känns verkligen som om åren går fortare och fortare, man kan bara hoppas att det bromsar lite snart, annars viner tiden förbi innan man hinner blinka och det vore ju synd!

Hur har då detta 2010 varit? Ja, för min del har det inneburit en del förändringar och steg i annorlunda, men rätt, riktning. Jag är nöjd med mitt 2010! Året började lite tungt i och med depressionen som satte in i slutet av 2009 men ganska snart kände jag mig bättre och det kändes som en stort steg framåt att jag klarade av att börja jobba igen! Det var roligt att komma tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten, kanske inte i första hand för jobbets skull, utan för alla underbara kollegor på skolan! Jag var ju redan sedan tidigare inne på att jag ville vidare och tankarna fortsatte. Försökte bland annat få gå lärarlyftet men det ville sig inte...

Sommaren var härlig med mycket sol och värme och trots att vi inte var iväg på någon längre tur, var det en lyckad sommar. I somras började också tankarna att jag skulle bli tvungen att ta tag i mig själv, min hälsa och min vikt och till slut bestämde jag mig för att skriva in mig på Itrim, men först skulle jag vara med på älskade Matt och Chrilles bröllop i september! Vid den här tiden var också ansökan till högskolan inskickad, vilket kändes lite läskigt men bra!

För att göra en lång historia kort - 2010 har för mig inneburit: tillfrisknande, påbörjade studier vilket innebär ny inriktning på yrkeslivet och att någon form av kontroll tagits över min kropp och mitt välbefinnande! Jag känner att jag är på rätt väg, både med mig själv och med mitt yrkesval, vilket känns toppen! Jag är så glad att jag äntligen tog tag i allt och gjorde en förändring!

Som mål inför 2011 har jag egentligen bara en sak: att vara säll mot mig själv! Att ta hand om mig själv och samtidigt ha en hög acceptans för att saker inte alltid går riktigt som man vill! Självklart vill jag också lyckas med studier och med det påbörjade arbetet med att må bra och röra lite mer på mig! Men som sagt - viktigast är att ta hand om sig själv, tror jag!

Jag ser också fram emot ett nytt år där jag får se mina små gullungar utvecklas och lära sig nya saker, det är en verklig gåva att få följa med på deras väg mot framtiden! :-)

Jag önskar alla ett riktigt gott nytt år och min önskan för er, är att ni försöker ta hand om er och era nära, att ni är snälla mot varandra och er själva. Jag hoppas också att nästa år ska föra med sig en mer öppen inställning till människors olikheter, att man ser olikheter som en tillgång istället för ett hinder,  och att vi blir av med den något trista eftersmaken av 2010 års valresultat.

Och vid 12-slaget - skjut gärna en raket mindre och sänd istället en tanke till de människor som har det sämre än du och jag!
Kram till er alla!

På rätt spår

Är nu inne på andra veckan av min första VFT, eller praktik som det ju kallades förra gången jag pluggade, och jag måste nog säga att det känns som om jag är på rätt spår! Det är roligt! Det är givande och det känns som om jag har valt rätt, vilket är superskönt! Är inne i en fas av omställning, från högstadiets uppnåendemål till förskolans strävansmål. Från högstadiets kämpan att få upp elever till ett visst betyg, till förskolans syn på att kunskap och lärande finns i allt och vid alla tillfällen. Jag håller på att ställa om mitt synsätt och upptäcka alla olika tillfällen som inbjuder till lärande för små barn! Det känns som en sådan glädje att kunna dra nytta av vardagliga sysslor, kunna gå ut i närmiljön och upptäcka, kunna använda sagor för att träna både språk och matte.... osv i alla oändlighet!
Men en sak som man nog skulle behöva, är en kurs i konflikthantering... ;-) Man kan lätt säga att barn hamnar i konflikter titt som tätt!
Jag har redan hunnit med teaterbesök, julpyssel, workshop om pedagogiska kartor, föreläsning om utomhuspedagogik, pulkautflykt, tillverkning av "Boken om mig", spel, lekar, körövning och en massa annat! Och det på mindre än 2 veckor! Härligt! :-)

Pappa i mina tankar...

Idag är det ju fars dag och här i huset har vi firat lite med mysfrukost och umgänge i familjen. Det är ju en sådan dag där de flesta som har en pappa i närheten brukar tillbringa en stund tillsammans med honom, kanske ta en fika, äta middag eller något annat roligt. Både jag och Niklas har ju pappor som är änglar (som Elliot och Vincent säger) så vi får helt enkelt klara oss utan en mysig pappastund. I stället får vi sända en tanke och tända ett ljus. När jag tänker på det känns det konstigt - har lite svårt att förstå att jag faktiskt inte träffat pappa på 7½ år! Det känns galet! Men när jag tänker på pappa är det alla de goda minnena jag tänker på, inte i första hand den sista tiden, även om den hade sina stunder också. Helst vill jag minnas pappa som han var när han var på topp - aktiv och glad. Jag tänker på när han under varma sommardagar satt parkerad mitt i solen, trots att man påpekade att han mer och mer började likna en kräfta! Eller på utflykter vi gjorde till Danmark... Tivoli... leksaksmuseum.... den lilla sjöjungfrun... Eller kanske hur han, sin diabetes till trots, var en riktig gottegris!

Jag kan inte heller låta bli att tänka på dråplig minnen som en av våra bilsemestrar till Frankrike som stundtals påminnde om "Vi hade i alla fall tur med vädret" med en bensinläckande bil och allmän förvirring! Eller när pappa jagade grannens hönor över stock och sten (en jakt som tyvärr slutade med en skadad fot).

Det som gör mig sorgsen är att pappa aldrig kommer att få träffa Elliot och Vincent och givetvis att de aldrig kommer att få lära känna sin morfar (eller farfar som inte heller finns med oss längre). Men barnen vet att morfar är en ängel i himmeln och att han målade fina tavlor. En gång sa Elliot något märkligt - han var ganska liten och pekade på en tavla som pappa målat (från Frankrike) och som han kallade "Här vill jag bo" - och sa - "där bor morfar". Då kunde jag inte undgå att rysa lite.

Men pappa, om du hör det här - vi saknar dig och tänker på dig!

Bajsmamma!

Jodå, här har ni en livs levande "bajsmamma"! I alla fall om man får tro mina söner! Jag vet, jag är inte ensam om epitetet, men nog börjar det bli lite trist att ständigt vara "bajsmamma", "dumma mamma" eller till och med "dumskalle"!!

I förmiddags åkte jag och barnen till Barnens Scen i Folkets Park för att se en film. Allt var trevligt och barn och mamma var glada. Efter filmen gick vi ut till lekplatsen i parken och allt var frid och fröjd, ända tills barnen började leka vid ett stort skepp som man bland annat kan klättra på och gå in i. Elliot gick in och strax därefter gick Vincent in, men, hör och häpna, han dristade sig till att krypa in genom fönstret istället för genom dörren! Gissa om storebror blev ilsken!?! Elliot började skrika och gapa om att man inte FÅR gå in genom fönsterhålet medan jag försökte förklara att Vincent ju faktiskt fick gå in genom vilket hål han vill. Och DÅ kom det - "Bajsmamma"!! Varpå jag satte mig på huk för att upplysa unge herr Elliot om att man inte behöver kalla mig för det vilket ledde till att jag i stället blev en "dumskalle"! Suck!

Nu är det ju förvisso inte bara jag som är "bajs" eller "dum", barnen använder det om varandra och om Niklas. Och diverse andra personer. Man kan ju hoppas att det lägger sig snart... Elliot är den som har introducerat det hela, men Vincent är ju inte sen att hänga på... så gott som varje morgon när Niklas ska åka till jobbet säger Vincent, vinkandes och med sitt allra vackraste leende: "Hej då pappaBAJS!"

Jaja, vissa dagar är man ju i alla fall "snälla mamma" också, och tur är väl det! :-)